Under ytan i Cozumel

Uppstigning 07.00, frukost 07.20, upphämtning vid hotellets brygga 08.00, första dyk 09.00, fika, andra dyk 11.30, lunch på hotellet 13.30. Så här såg dagarna ut under min semester på Cozumel i Mexico där jag träffade mina vänner Paula och Michael och deras vänner Patricia och Greg från Virginia. Eftermiddagarna ägnades vid poolen eller på någon bar i byn med några Corona i solen. På kvällarna gick vi ut för att hitta någon trevlig restaurang där man kunde frossa i nachos, stark salsa och lättdrucken mexikansk öl. En sämre veckan kan man definitivt ha, vi hade jätteroligt.

Det är första gången jag dyker i Karibien och det är lite annorlunda jämfört med där jag har varit tidigare. Vi såg mindre fisk än jag är van vid men mer vackra koraller och formationerna under vattnet var fantastiska. Det fanns många grottor och hål man kunde undersöka och simma igenom. Ofta hittade man hummer och krabbor gömda om man letade lite. Det var underbart att simma på rygg, titta upp mot ytan och se siluetten av korallrevet mot solljuset som letade sig ner i vattnet.

Vill man se haj och stora fiskar är Cozumel inte rätt ställe. Vi såg ett par revhajar under veckan och en hel del great barracuda och sköldpaddor men det var allt. Det fanns desto mer små saker som jättesmå krabbor, splendid toadfish som är blårandig med klargula fenor och gömmer sig under stenar och sjöhästar.


Strömmen var mer eller mindre stark på alla ställen och antingen drev man sakta med eller så fick man simma lätt mot strömmen för att hinna se något. Den lilla sjöhäst jag hittade tyckte att strömmen var lite för stark och släpades längs med sandbotten innan den lyckades att hitta något att hänga sig fast vid.

Enligt mina vänner och dykguiderna så är dykningen runt Cozumel förändrad sedan orkanen Wilma svepte förbi för några år sedan. Reven förstördes delvis och fiskbeståndet har även minskat. Man kan fortfarande se att mycket av reven är täckta av sand. Det kommer nog att dröja några år till innan området helt har hämtat sig förutsatt att inte en ny orkan kommer att göra ännu mer skada.

Undervattensbilderna har Paula tagit. Jag har ingen undervattenskamera men funderar nu allvarligt på att skaffa en.

Dykning i Mexico

För att förvirra lite så befinner jag mig nu i Mexico. Innan jag visste att jag skulle åka till Taiwan så bokade jag in en veckas dykning på Cozumel med vänner från Virginia. Detta skulle egentligen ha varit början på min lååånga vintersemester men blev istället en vansinnesresa från Taiwan och tillbaka. Men vad gör man inte.... :-)

Idag var vår sista dykdag. Jag passerade 100 dyk totalt i min dykkarriär och detta ska förstås firas ikväll. Igår såg jag dessutom en sjöhäst som var målet med dykningen här. Det är mina vänners sista kväll i Mexico och vi ska träffa vår dykguide och kapten och gå till nåt salsahak.

Mer om Mexico kommer vilken dag som helst.

barer - hopplöst

Vi har verkligen gjort en ansträngning att försöka hitta en lugn, behaglig bar att ta en öl i för att komma bort från hotellrummet någon timme eller två. Det har visat sig vara ganska svårt. Det verkar finns två sorters barer att välja mellan, den sorten där ljudvolymen är värre än vilken rockkonsert som helst och hostessbarer. För er som inte är bekanta med hostessbarer så är detta en institution där man betalar en viss minsta summa oavsett hur mycket man dricker. Typisk så ligger det mellan 100 och 150 SEK och dricker man för mindre än detta så blir man av med dem pengarna i alla fall. I utbyte får man en tjej (vanligtvis klädd i mindre kläder) som underhåller under hela besöket. Denna underhållning består i att hon försöker att prata med gästerna, dra igång någon dryckeslek eller liknande. Eftersom tjejerna i det här landet normalt inte är så bra på engelska så blir det ganska jobbigt efter en stund. Det vi ville var ju bara att sitta och dricka en öl i lugn och ro... Det som här kallas lounge bar är ställen som man (ja, jag i alla fall) gärna vill undvika.

För asiater är detta en normal och väldigt populär form av utgång. Ofta kommer det ett gäng män som i vanliga fall uppskattar en ung tjej som låtsas att vara imponerad och intresserad och serverar öl och så vidare. Mindre vanligt är att kvinnor (läs mig) går på sådana ställen och det blir även mindre roligt.

Ikväll gjorde vi ett nytt försök på en bar som såg riktigt trevlig ut utifrån och som även var väldigt trevlig i 10 min innan vår "hostess" dök upp. Hon kunde dessutom ungefär lika mycket engelska som vi kan kinesiska så det blev ju ingen vidare konversation. Vi tyckte inte att det var så roligt utan gick efter den första ölen som då visade sig kosta 100 SEK... Suck. Som referens så kostar samma öl på en restaurang mindre än 15 SEK.

Men, det är bara att leta vidare. Den kanske dyker upp en dag, den perfekta baren... Vem vet.

Än så länge så är min favvobar den som ses på bilderna nedan. Själva baren är ett hål i väggen och serveringen är på trottoaren. Neonskyltarna och borden ger stället sin speciella charm.

Höst

Den här veckan kom hösten till Taiwan. I fredags var det fortfarande över 30 grader varmt med hög luftfuktighet. I helgen regnade det två dagar och helt plötsligt ligger temperaturen runt 20 grader istället. Igår såg jag faktiskt bergen skymta mellan molnen i horisonten för andra gången sedan jag kom hit för en och en halv månad sedan. Idag lyser solen igen, förhoppningsvis blir det runt 25 grader under dagen.

Svensk reklam

Det finns faktiskt förvånansvärt mycket svenska produkter här. Många Volvo och Saab och så Ikea förstås. På tv här kan man nu se en reklam för Asko. Slogan som man ser med en vajande svensk flagga som bakgrund är "Made to last longer". Vackert, eller hur?

Favorit

Jag har svårt att få nog av att åka upp i Taipei 101. Idag var jag där för tredje gången. Anledningen till att jag åkte upp idag när jag egentligen hade tänkt att gå på Nationalmuseet var att det var ovanligt klart väder. Det är ju inte säkert att man upplever det så många gånger i Taipei så jag passade på. Den här gången kunde jag se ända till horisonten utan att den suddades ut av ett imponerande smogglager.

Utsläppsindex

I tidningen finns ett utsläppsindex som berättar hur bra eller dålig luften är i vissa städer varje dag. Det finns en skala och vid 100 går gränsen mellan medel och ohälsosam. Idag hade Tainan 94, det var den högsta siffran i hela landet.

Taipei hade bara 54. Vilken tur att jag ska åka dit idag.

Första jordbävningen

Idag var det dags för första jordbävningen. Klockan halv 7 i morse vaknade jag av att sängen inte stod still. Tydligen så var det en 4:a på Richterskalan med epicentrum här i Tainan.

För en liten stund sedan kom vi tillbaka till hotellet. Jag gjorde mig bekväm i fåtöljen på rummet med datorn i knät. Återigen börjar det svaja i hela huset. Vi bor på 22:a våningen och man kunde verkligen känna hur allt rörde sig. Den här gången kändes den starkare.

Efter ytterligare några minuter ringer min taiwanesiska kollega, Kevin. "Did you feel the earthquake?" frågade han. Ja, sade jag. Det gjorde Sigman också var svaret. Maskinen som vi installerar här hade alltså inte lyckats att dämpa jordbävningen utan hade stannat för att den tyckte att det rörde på sig för mycket. Naturligtvis hade vi startat en ritning och gladeligen gått hem för att fira helg. Nu måste jobbet startas om.

Trevlig helg!

Lördagkväll i Kenting

Efter att vi hade jobbat färdigt i lördags åkte Thomas och jag raka vägen till Ceasar Park Hotel i Kenting. Mathias och Robin var redan där och satt på balkongen och väntade på oss med några kalla öl. Det tar ca 2.5 timmar att ta sig dit med taxi från Tainan och hotellet ligger precis vid stranden nere på den södra spetsen av Taiwan. Ambitionen var att få vila ut ordentligt den enda lediga dag vi hade den veckan. Det var redan mörkt när vi lämnade jobbet och när vi kom fram var det fullt liv på gatorna som kantades av pubar och restauranger. Taxin hade svårt att ta sig igenom folkmassorna.

Efter middagen fick jag äntligen smaka drinken "mango mojito" som Mathias, som varit här tidigare, hade tjatat om i flera veckor. Vi satt på en liten bar vid ytterväggen som var helt öppen mot gatan. Folk minglade utanför och salsamusiken strömmade ur högtalarna. Det var säkert fortfarande över 25 grader. Drinken var läskande men kanske lite för söt. Jobbtankarna rann sakta bort.

Senare när pubarna hade stängt och vi var på väg tillbaka mot hotellet upptäckte vi att bästa baren i stan fortfarande hade öppet. Den bestod av en gammal skåpbil ombyggd till bar och den stod helt enkelt vid sidan av vägen. På sidan av bilen står med handmålad text: "Don't drink and drive". Hopfällbara pallar och några barnstolar stod vid ett lågt bord bredvid. En av grabbarna beställde en "duck fart" som såg ut att smaka lika bra som den låter. Man är inte alltid helt smart vid 3-tiden på natten...

Min arbetsplats

För er som inte vet så är jag i Taiwan för att installera en laserritare som tillverkar fotomasker. När installationen är färdig, i slutet av november, ska jag stanna kvar och hjälp kunden att kvalificera maskinen i deras produktion. Servicen på våra system sköter en taiwanesisk firma som heter Hermes. Det är i deras lokaler som jag har min arbetsplats då jag inte är i renrummet. Eftersom vi inte får ta med oss datorer eller telefoner in i kundens lokaler så måste vi gå över till Hermes kontor om man behöver skicka ett mail eller ringa ett samtal. Som tur är ligger det bara dryga 5 minuters gångväg från kunden.

Vi sitter i ett kontorslandskap tillsammans med ett gäng taiwaneser där bara några jobbar med Micronics produkter. Jag känner ett behov att skicka en bild på arbetsplatsen jag har mutat in, speciellt på grund av det intressanta färgvalet. Observera att hela våningen går i samma färgskala... Smakfullt, eller hur!?

Annorlunda cykellås

Det är viktigt att låsa fast cykeln. Med paketsnöre.

Spännande utsikt?

Visserligen bor jag på ett lyxigt hotell (som för övrigt nästan inte kostar någonting) men jag hade hoppats lite mer på utsikten. Det är mest disigt så jag ser inte så långt trots att jag bor på 22:a våningen. Precis bakom hotellet ligger en öppen plats där det tidigare verkar ha stått ett stort hus tidigare, nu ser det mest skräpigt ut.

Framme

I Tainan är det är varmt och fuktigt. Det är fortfarande tyfonsäsong men de påstår att nästa inte kommer att passera det här området så vi får antagligen en fin helg. Förhoppningsvis får jag lite tid över att kolla runt i stan lite. Jag har fortfarande ingen överblick och måste hitta en karta för att lista ut vart hotellet ligger i förhållande till jobbet och de restauranger vi har varit på hittills.

Ikväll tog taiwaneserna ut oss på en traditionell måltid från det här området. Vi fick äta alla möjliga delikatesser som grisben, tarm, torkad rom, korv, vårrullar med skumt innehåll och lokal kimchi (Koreas motsvarighet till surkål). Mycket var gott men inte allt. Framförallt har de mycket att lära vad gäller efterrätter. Idag innehöll den bönor, sötpotatis och risbollar...

En dag kvar

Paniken börja smyga sig på. Hur ska jag hinna att bli färdig? Hur ska alla prylar få plats i förrådet? Jag börjar undra om metallnätet som utgör väggarna i mitt förråd verkligen håller. Ena grannen har redan fått sin vägg tilltryckt. Kommer jag att hinna sova? Kommer jag vara ett vrak när jag kommer fram? Hur mycket jag än packar verkar det aldrig ta slut. Jag har prackat på nära och kära mat och sprit för att inte behöva slänga en massa saker men det verkar ändå vara oundvikligt.

Hur som helst så längtar jag efter att vara framme. Då har jag inget annat än jobbet och mig själv att tänka på. Pust. Förhoppningsvis är det nog bara någon timme tills jag kan gå och lägga mig.

Snart dags

Om en vecka är det dags. Då åker jag till Taiwan. Jag har fortfarande inte börjat packa, än så länge bara förträngt att dagarna hemma blir färre. Som det ser ut så stannar jag där minst 5 månader och med min långa resa hem blir jag borta från Sverige totalt minst 8 månader.

Jag tror inte riktigt att jag har fattat att det är dags nu. Men spännande ska det bli. Ny plats. Nytt språk. Nya seder och bruk. Det är nog inte det enklast landet att tillbringa en längre tid i men det är ju också det som är själva utmaningen.